Stinksot- och dvärgstinksot tolerens hos Etana!

30 november, 2020

Resultat från fältförsök på sotsvamparna stinksot och dvärgstinksot visar att Etana har god tolerans!

Scandinavian Seed har i egen regi under 3 år (2018-2020) lagt ut fältförsök som infekterats för att få en hög angreppsgrad och undersöka tolerans mot dvärgstinksot och stinksot på höstvete. Torråret 2018 blev det dessvärre för torrt för att det skulle bli några angrepp att gradera.

Försöksresultaten visar att höstvetesorten Etana är lika motståndskraftig mot både dvärgstinksot och stinksot som sorter på marknaden med liknande egenskaper, se graf nedan.

Är detta viktigt?
Ja, för att förstå varför behöver vi gå djupare in på vad som skiljer dessa sotsvampar åt och varför det är viktigt att inom vissa områden och produktionsgrenar odla toleranta sorter.
Stinksot och dvärgstinksot orsakas av svampar ut släktet Tilletia. Men trots att dessa två sotsvampar tillhör samma släkte finns det skillnader dem emellan.

Stinksot
Uppmärksammas genom tydliga sotangrepp på vetekärnorna med en illaluktande doft. Alla kärnor eller endast enstaka kärnor i axet kan angripas. Infektionen sker i groddplantstadier när
temperaturen är gynnsam, optimalt 5-10°C. Sporerna finns antingen som utsädesburen smitta eller som markburen smitta, där den förstnämnda är den huvudsakliga infektionsvägen.

Sporerna är ljus och mörkergroende. Tillväxten sker systemiskt i veteplantan och under småaxbildning förstörs kärnanlaget. Vid mognad omvandlas därmed angripna småax till sotkärnor. Dessa kärnor innehåller sotsporer som sedan vid tröskning sprids till friska kärnor och marken.

Dvärgstinksot
Uppmärksammas genom tydliga sotangrepp på vetekärnorna med illaluktande doft på plantor med kraftig bestockning och tydlig dvärgväxt. Det är inte alltid alla skott på en planta blir angripna utan även vanligt att enstaka strå blir kortare och angripna. Infektionen sker vid samma utvecklingsstadium som för vanlig stinksot men vid ett smalare temperaturintervall, 5-8°C. Sporerna är enbart ljusgroende och infektionen kommer nästan uteslutande från marksmitta.

Försök visar att långvarigt snötäcke gynnar angreppen av dvärgstinksot. Livscykeln ser ut på samma sätt som stinksot och vid tröskning sprids sporer på kärnor och marken. Den stora infektionsrisken sker därför om man odlar höstvete efter höstvete där sporer i ytan kan infektera nysådden.

För att bekämpa stinksot i konventionell odling kan kemisk betning användas men vid ekologisk odling är det viktigaste sättet att minska riskerna genom att odla toleranta sorter då gränsvärden för tidigare tillgängliga biologiska växtskyddsmedel kraftigt sänkts. För att förebygga angrepp av dvärgstinksot krävs odling av toleranta sorter och en växtföljd med avbrottsgrödor då smittan huvudsakligen är markburen.

Med våra resultat kan vi stärka den svenska höstveteodlingen med unika sortegenskaper som ger säkrare odlingsresultat för dig som växtodlare!