vårRYBS

Boel

Linjesort

Vårrybsen Boel är en svenskförädlad linjesort.

Varför odla vårrybs:

  • Tidig mognad
  • Hög konkurrens mot ogräs
  • Hög drösfasthet.

Den stora fördelen med vårrybs är en snabbare utvecklingshastighet än vårraps, vilket ger ogräsen en större konkurrens. Eftersom lantbruket under en längre tid haft tillgång till kemisk ogräsbekämpning är det lätt att glömma bort arter som vårrybs men i och med intresseökningen av ekologisk odling blir grödan återigen aktuell p g a sin efterfrågade egenskap av ogräshantering. Den andra stora fördelen med vårrybs jämtemot vårraps är den högre drösfastheten vilket är en stor säkerhet om skörden drar ut på tiden. Den sista stora fördelen är den tidigare mognaden vilket säkerställer en god etablering av en höstgröda efter vårrybsen.

 

Odlingsanvisning för vårrybs

Jordarter
Går bra på de flesta jordarter men trivs bäst på mullhaltiga leriga (upp till mellanleror), väldränerade jordar med god vattenhushållning. Styvare lerjordar går bra om man får ett fint såbäddsbruk. Även väldränerade mulljordar (utan kvickrot, Elytrigia repens, Agropyron repens) går bra om man klarar ogräskonkurrensen.

Såtid
Sådd bör ske så tidigt som möjligt med beaktande av risken för sena, svåra nattfroster. Måttlig nattfrost kan ge mindre skador som hämmar och försenar rybsen i utveckling, men som i regel ändå ger ett tillräckligt bestånd i slutändan. Tidig sådd minimerar även risken för angrepp av jordloppa.

Vårrybs är packningskänslig så det gäller att så när jorden reder sig och är farbar utan att orsaka packningsskador.

Sådjup
Lämpligt sådjup är 2-2,5 cm. Det är dock viktigt att fröet ligger på fuktig jord. Därför ska man harva grunt och inte mer än nödvändigt för att få ett bra såbruk. Överdriven harvning torkar ut jorden och försämrar uppkomst.

Utsädesmängd
Är relaterad till såtid, jordart (mulljord - mullfattig mellanlera) och såbäddens kvalitet. Erfarenhet av det enskilda fältet och gården har stor betydelse för att nå rätt utsädesmängd. I normalfallet kan man sikta på 175 (150-200) plantor/m2 som ett riktvärde. Tätare bestånd ger inte högre skörd men ofta sämre stjälkstyrka och mer liggbildning. Under goda groningsförhållanden är fältgrobarheten 75 % eller högre. Vid torra förhållanden kan den lätt falla till 50 % eller lägre. Utsädesmängden i kg/ha kan beräknas utifrån ”utsädesformeln”:

Utsädesmängd kg/ha =    tkv x önskade pl/m2 
                                                                                                              
fältgrobarhet % 

 Rekommenderad utsädesmängd vid normal såtid och god såbädd, fältgrobarhet 70 %

  Önskat antal        plantor/m2  
       
Kg/ha

       175 - 200              8 - 9
       150 - 175              7 - 8

Vid torr, kokig såbädd och/eller sen sådd ökas utsädesmängden (till 10 - 11 kg/ha).

Gödsling
Utgångspunkt för gödsling är aktuell markkarta. Riktvärden för fosfor (P) och kalium (K) i klass III är för en skörd av ca 2 ton frö är 20 kg P/ha och 30 kg K/ha.

Tillförsel av magnesium (Mg) får ske enligt behov från markkartan.

Oljeväxter har stort behov av svavel (S), ca 15-25 kg/ha. Svavel tillförs rutinmässigt lämpligen genom val av ett NPK-gödselmedel med svavel eventuellt kompletterat med t ex svavelsalpeter.

Tillförsel av bor (B) rekommenderas om värdet vid jordanalys understiger 1 mg bor/kg jord. Ofta sker tillförsel rutinmässigt t ex i samband med rapsbaggebekämpning.

Tillförsel av kväve (N) bör vara mark- och skörderelaterat, dvs hänsyn tages till markens kväveinnehåll, kvävelevererande förmåga samt förväntad skörd enligt tidigare erfarenhet. För höga kvävegivor kan ge för frodigt bestånd, liggbildning, senskott och omblomning med åtföljande ojämn mognad och höga klorofyllhalter.

Hela kvävebehovet eller minst 80 kg/ha bör tillföras vid sådden. Resterande kväve tillförs när rybsen har två örtblad. 

    Förväntad                    Rek.*                 Rek.*                       Rek.*
   fröskörd kg/ha    P-göds. kg/ha     K-göds. kg/ha      N-göds. kg/ha

          2000                      20                         25                             95
          2500                      25                         30                            110
          3000                      30                         35                            125

* P- och K-klass III (lägre klass högre giva - högre klass lägre giva)

Ogräsbekämpning
Rotogräs som kvickrot skall i möjligaste mån bekämpas förebyggande t ex. hösten före sådd av vårrybs. Om kvickrot ändå uppträder i rybsen kan behandling sättas in.

En snabb och tät etablering av vårrybsen kan i många fall ha en tillräcklig ogräskonkurrerande effekt mot örtogräs. Vårrybs är ganska känsligt för de flesta ogräspreparaten och viss hämning av grödan kan förekomma vid behandling. Preparat som används för bekämpning av åkersenap (Sinapis arvensis) i vårraps, kan inte användas i vårrybs. Kontakta din preparatleverantör för detaljerad information om alternativ vid besvärande ogräsförekomst. Herbicider med lång persistens som använts i föregående gröda kan påverka rybsen.

Parasitbekämpning
Vid uppkomst och etablering kan jordloppor (Phyllotreta undulata)och åkertrips (Thrips angusticeps) vissa år orsaka gnag- och sugskador som hämmar eller skadar rybsen. Vid mycket soliga, varma och torra perioder i detta stadium kan bekämpningsbehov uppkomma. Bekämpas med pyretroid.

Den oftast förekommande och allvarligaste skadegöraren är rapsbaggen (Meligethes aenus). Den börjar uppträda redan i rybsens rosettstadium vid varmt (över 15 °C) och soligt väder. Kontrollera rapsbaggeförekomsten ofta från rosettstadiet och fram till begynnande blomning vid varm och solig väderlek. Bekämpa när tröskelvärden överskrids.

Någon gång uppträder kålbladlus (Brevicoryne brassicae) med så starka angrepp att bekämpning är motiverad. Håll odlingen under uppsikt vid varmt och torrt väder. Om kolonier finns på 10-20 % av plantorna och högtrycksvädret dominerar kan bekämpning vara befogad.

Kålmal under de senaste åren vållat stor skada i våroljeväxter. Det finns för närvarande inga bekämpningströsklar mot kålmal utan det gäller att hålla uppsikt i fältet och bekämpa med pyretroider om man upptäcker angrepp. 

Bland svamparna är bomullsmögel (Sclerotinia sclerotiorum) den numera oftast förekommande och mest besvärande parasiten. Bomullsmögel kan bara bekämpas med förebyggande kemisk behandling vid full blomning om risken för hotande utveckling av svampen kan bedömas. Det finns särskilda riskbedömningsscheman med poängsatta nivåer som skall ge underlag för att bedöma bekämpningsbehov.

Vid bekämpning måste särskild hänsyn tas till pollinerande insekter då preparaten är något bifarliga. Kontakta din preparatleverantör för information.

Svartfläcksjuka (Alternaria brassicae) är en svamp som gynnas av värme och hög luftfuktighet. Det finns inga metoder eller prognoser för att bedöma bekämpningsbehov. Liksom för bomullsmögel kan behandling med samma preparat användas för svartfläcksjuka med bekämpning i full blom och fram till de första skidorna börjar matas. Följ utvecklingen i fält och i växtskyddsbrev etc. liksom för bomullsmögel ovan.

Skörd
Rybs har en bra dråsfasthet, betydligt bättre än raps. Därför behöver rybsen inte strängläggas före skörd för att förhindra dråsning. Om vädret är regnigt när det är tid att skörda är det en fördel om grödan står upp eftersom den då torkar upp snabbare.

Fröet behöver ventileras med kalluft om vattenhalten överstiger 10-11%. Vid torkning ska lufttemperaturen vara högst 300C. För långtidsförvaring måste vattenhalten vara lägre än 8%.

 

<< Tillbaka